Koltar
Skoband
Röd-
skjorta
|
|
Eftersom Kåikul ursprungligen
varit en skogssameby med huvudsakligen samesläkten Auna tidvis boende
där, och vars koltmode förmodas ha influerats vid ingifte med personer
från ofta närboende familjer, borde Kåikul-kolten räknas som
egen för området.
Om man vill forska i influenser och samband kan det vara viktigt att
känna till Kåikulsamernas gamla visten och flyttningsleder:
En tid var huvudvistet vid Aunatjärn (Ounatjärn) vid Edefors. Sommarland
fanns på södra sidan av Luleälven. Vinterflyttningen skedde en tid ända till Kallax heden vid Luleå.
Renskötseln bedrevs nedåt linjen
Bodträskfors – Holmträsk – Puottaure.
Man hittar följande släkten
i bakgrunden:
De första som skattade för Kåikullandet är bröderna av Aunasläkten,
Nils Larsson (i Sikträsk), Mickel Larsson Auna (1728 – 1800), och Lars
Larsson Auna (1733 – 1799) samt Lars Olofsson Julkus , (1794-1839,
Varjek.
Lars Nilsson Auna, ( Tolk-Aunas son)
skattade t o m 1726 för Holmträsklandet).
Faktauppgifter ovan ur Filip Hultblads bok
”Övergång från nomadism till agrar bosättning i Jokkmokks kommun”
Almqvist & Wiksell/Gebers , Boktryck Lund 1968
*
Det berättas att när det på 1910-1920-talet inte längre fanns någon
i byn som kunde (eller orkade) sy nya koltar, bar Kåikulsamerna den s.k. "Koikul-uniformen"
utanpå byxorna med skärp, som på en kolt. Det lär ha varit en
sorglig syn, eftersom de med tiden så nötta skjortorna uppfattades
som
en känslomässig, symbolisk protest mot att lägga av med kolten och livet
som renskötare. Kåikul hade inte längre någon renhjord, men man
man var renskötare i hjärtat.
Nybyggarna förde antagligen med sig Rödskjortan
till Kåikul.
Varifrån kom dessa nybyggare?
Koikul nr 7, Keita ansöktes och avsynades flera gånger 1840-1855 av Nils Nilsson Sandling
i Storsand, men förgäves, ehuru han även påbörjat odling . Det anlades 1863
av Per Nilsson (ej identifierad) . Keita var bebott redan 1854 av Nils Petter Granat (nr
1672), Överluleå socken, Nils Jakob Sandgren (nr 1654),
f. 1842 i Piteå, Alfred Englund (f 1874 i Arvidsjaur).
Koikulbergets ( nr 5) första åbo 1874 var Lars
Olof Nordlund (nr 1655) från Svartlå, Överluleå
socken. Hans hustru Inga (f. Tjärkat) var same från Kåikul. Kan det
ha varit hon som prydde rödskjortan från Svartlåbygden med en dekorativ
sicksacksöm? Var det så Kåikul-skjortan fick sin samiska antydan?
Mellansjö nr 6, ansöktes 1880 av Lars Erik Almqvist, Överluleå
socken.
Hans Gustav Nordström (nr 1653),( f. 1849 i Övr. Luleå) finns
också registrerad i Koikul enl. kyrkbokföringen. Kan vi förmoda att
dessa män kom klädda i sin hembygds rödskjortsmodeller?
Faktauppgifter ur Filip Hultblads bok
”Övergång från nomadism till agrar bosättning i Jokkmokks
kommun”
1897 gifte sig Sofia Albertina f.
Isaksson med samen Anders Andersson Auna. Hon hade ett stort inflytande i
byn eftersom hon var utbildad lärarinna. Hon fungerade också som
barnmorska. Albertina var dotter till J. E. Isaksson (Avaudden, Porsi) o. h.h. Anna Elisabet
f. Larsdotter Bjur, från. Bensbyn eller Björnsbyn. Annas
far var Johan Larsson Bjur från Övre Luleå. Mor Anna har antagligen lärt Albertina att sy. Om
det fanns rödskjortor i mor Annas hemtrakt, så var det nog modellerna
från bygden i Bensbyn, och kanske även morfaderns influenser från Övre
Luleå, som Albertina förde med sig till Kåikul. (Läs
mer om Albertina under länken Fastigheter/Lillstugan)
Systrarna Emma och Maria Sandberg som i början av 1900-talet också gifte
sig med samer i Kåikul , var döttrar till
J.P. Sandberg (Piteå) o. h.h. Mona Charlotta
Schörling ( Övr. Luleå). Föräldrarna var bosatta i Sudok.
Man får förmoda att dessa två kvinnor lärt sig sy av modern Charlotta
och därmed fått med sig kunskapen att sy rödskjortan från Övre Luleå
socken och kanske även Pitebygdens rödskjorta som pappans.
(Läs
mer om Emma och Maria under länken Fastigheter/Gammelgårn
och Knabben)
Samma modell som Kåikul-skjortan förekommer t.ex. i Sunderbyn, Nederluleå.
Ett utbyte mellan dåtidens "mode" skedde säkerligen
mellan samhällena även på den tiden.

|
|

Kåikul-kolt

Rödskjorta
från Kåikul
Mansdräkt (vardags)
av en typ som burits i hela Norrbotten

|