Årtal

Gåjkkul - Kåikullandet 

 1727  

GÅJKKUL – KOIKULLANDET – Kallades Sikträsk ( anm. Hultblad tar upp olika namnförslag)– Har varit i Aunasläktens besittning sedan 1727. Renskötsel bedrevs i stor skala på
1700-talet.
Aunasamerna hade sitt stamland på norra sidan av Luleå älv med huvudviste vid Aunatjärn vid övre Edet, Edefors. Under 1700-talets förra del sökte de sig sommarland på södra sidan av älven och Gåjkkul blev där deras huvudviste under sommartid samt höst och vår. 

1750 - 1800

De första som skattade för landet var bröderna av släkten Auna,  Nils Larsson (Sikträsk), Mickel Larsson Auna 1728 – 1800, och Lars Larsson Auna 1733 – 1799 samt Lars Olofsson Julkus som inte var släkt med Auna.

 Det sägs att Mickel Larsson Auna och Lars Larsson Auna  hade så mycket renar att de, när de om hösten flyttade över älven vid Storsand, hade renhjordens framände vid Edefors, när de sista renarna ännu var i Storsand.(6 km)

 Gåjkkul var redan huvudviste och bröderna Auna blev nu till hälften nybyggare.

1800 – 1850

1819 - Koikul nr 1 – ”Gammelgården”  anläggs av Mickel Andersson Auna (1789 – 1851)

 
1833 – Minskade renhjordarna betydligt på grund av klövsjuka och pest. Mickel Andersson Auna övergav då helt och hållet renskötseln. Han insynade med hjälp av Karl Markus Granström i Näsberg (f.1787), det första nybygget i Kåikul.


1839 finns 6 personer bofasta i Kåikul
 
1845 – Koikul nr 2 – ”Östigården” – nybygget utsynas den 14 juni genom drängen Mickel  Mickelsson Auna (1824 – 1875)                       med löfte av hans farbror, Lars Andersson Auna.  

Detta hemman övertogs senare 1888  av Pål Mattsson Mulka (1847-1910) genom köp av Anders Andersson som hade ärvt fastigheten av fadern. Pål gifte sig med Elsa Karinsdotter (fosterdotter till Lars Andersson Auna).


1850 – 1900

1854  - Kåikul har 9 bofasta

1856 – Koikul nr 3 – ”Larspårs” utsynas av skogssamen Lars Pålsson Tjärkat (1818-1893) g.m. Kristina Mickelsdotter Auna (Mickel Andersson Aunas dotter). Nuvarande stuga är Kåikuls äldsta boningshus som blev byggt omkring 1880. Kåikuls äldsta bevarade byggnad är ”Häbbret” på  Koikul 1. (Gammelgården, ev. från före 1860-talet)  

 1860 – Övergavs vinterlandet på norra sidan älven. Renarna blev bl. a störda av malmforslingen med renforor från Gällivare samt kanalbygget vid Edefors.   

1863 – Koikul nr 7 – Mörtträsk . (Detta ansöktes och utsynades flera gånger 1840-1855 av Nils Nilsson Sandling i Storsand, men förgäves. Emellertid hade han redan påbörjat en odling). Det anlades av Per Nilsson men utlades genom Kammarkollegiets beslut 1873 till kronomark.  
Det var bebott redan 1854 vid Mörtträsk av Nils Petter Granat (1818-1902) och senare av Erik Åström (1823-1894) båda från Överluleå.    

1867 – 27 personer i Kåikul.

1874 – Koikul nr 4 – ”Knabben” – ansökts av Mickel Larsson Auna, dess förste åbo.   

1880 – 38 personer i Kåikul.  

Koikul nr 6 – Mellansjö - ansöks av Lars Erik Almqvist. Han överlät rätten till Stenäs. Förste åbo i Mellansjö är Lars Petter Mickelsson Auna, son till Mickel Mickelsson Auna(1824-1875, Gammelgården).   

Renantalet ökade till omkring 4000 renar, skötesrenar inräknade. De var uppdelade i mindre hjordar .Under vintern betade Kåikuls renar på områden i söder och öster om Kåikul. I söder strövade de ända nedåt linjen Bodträskfors – Holmträsk – Puottaure. Hjorden utsträcktes under vinterflyttningen ända ner till Kallax heden vid Luleå. I öster gick de mot älven och ibland över till den norra sidan. Sommarland var mot väster och sydväst.   

1890 – 56 personer i Kåikul.

1895 – Renhjorden minskade tillfälligtvis   

1899 1900 - byggdes skolan

1900 – 1920   

1900 – 61 personer i Kåikul.

Man återupptog renmjölkningen  ett par tre somrar. (Före 1870 brukade man mjölka renar, senare endast tillfälligtvis) Av den gjorde de renmisu (kokade den färska mjölken till en sorts färskost, med hjälp av  löpmage).   

1901 – Efter laga skifte hade Kåikul sju brukningsdelar, en av dessa utgjordes av Keita, en av Mellansjö.   

1909 – Keita blir Kronojägarboställe för jägmästare Oskar Alfred Englund (f 1874 i Arvidsjaur).   

1910 – 62 personer i Kåikul.  

Renantalet ökade betydligt och uppgick till närmare 5000 djur fram till första världskriget då renkött såldes med god förtjänst.   

1916 - Under andra världskriget 1914 – 1918 såldes ett betydande antal renar till krigförande länder, Tyskland, Österrike samt inhemska uppköpare. Renhjorden uppgick under 1916 till ungefär 450 djur. 

1918    - angreps hela byn av Spanska sjukan. Renhjorden kunde inte skötas och större delen av hjorden försvann under ouppklarade omständigheter.   

1920 – var det så gott som slut med renar i Kåikul och man övergick till lanthushållning, småbruk, skogsnäring , jakt och fiske.

Utdrag ur Filip Hultblads bok
Almqvist & Wiksell/Gebers , Boktryck Lund 1968
Utgör även meddelanden från Uppsala universitets geografiska institutioner ser a nr 23

1923 – anlades landsvägen mellan Kåikul och Sudok.   

1927 - anlades landsvägen mellan Kåikul och Vuollerim. 

         - samma år kom Telegrafen till byn genom att en telefonväxel   öppnades i Östigårn.  

1932 – fick Kåikul stationär lantbrevbäring genom Elma Albertina Andersson (Postombud).

1935 - Skolan läggs ner.

1938 - Elektrifiering i Kåikul.

1953 - Vägbelysningen installeras.

1963/64 - Vid restaurering av elnätet byts alla stolpar och armaturer ut.

1968 - Telefonväxeln läggs ner. Det blir automatiserat.

1992 - Byaföreningen bildas. ( 2004 ca. 40 medlemmar).

1995 - Byaskolan återinvigs efter restaurering.

Modern tid: Kåikul bys egna anteckningar