Posten

 

Gammalt tillbaka levererades posten av en postiljon som skidade eller vandrade Sudokstigen, en sträcka på ca 2 mil mellan Vuollerim och Sudok. Stigen följde inte nuvarande bilväg utan sträckte sig mer tvärs över landet. Särskilt sträckan mot Sudok bestod av uppförslut då både Soinak-och Aspberget måste forceras, medan hemvägen därmed blev lättsammare. En av dessa postiljoner var  en beundransvärd kvinna,  Hilma Johansson. Det har berättats att hon även tog med sig, de kanske då mer sällsynta paketen.

Det ska tilläggas att Hilma Johansson bodde utanför Vuollerim, "På andra sidan" älven mot Porsihållet, och hade familj och barn. De var tvungna att ta sig över älven med båt eller över isen för att komma sig till Vuollerim. Ibland, när hon inte hade posttursdag, brukade hon även tvätta åt Engströms café.

Holger berättar:

"Post- (Fält- )Hilma Johansson, hon var ju duktig. Hon skidra om vintern. Hon hade en liten hund, en  finnspets - bastard och den lilla hunden försökte dra. Han var så glad och livlig. Den hunden for till Sudok och så tillbaka.

Efter henne kom Kalle Westerman och började köra posten från Vuollerim. Han bodde där bortanför konsum efter Kåikulvägen där banken är. "

Tillägg.; Hilmas son Tycko, nyfyllda 75 år, berättar 2004-03-25 för red.: En hund de hade var en gråhund, men förmodligen av blandras och han hette Lydig. Han var så glad och dragvillig, antingen framför sparken eller framför skidåkaren.

               

1932 – fick Kåikul stationär lantbrevbäring genom Elma Albertina Andersson, Lillstugan (Postombud).

När hon gifte sig och flyttade till Mellansjö tog svägerskan Mia över tjänsten. Efter Mia tillträdde Gunhild som postombud. Fortfarande sköttes postarbetet i hemmet Lillstugan.

               

Idag kommer posten i postsäckar som levereras till respektive hus av turbussen.