Kåikul - samiska Gåjkkul

Årtal  Befolkn.utv Skytte
Barn Posten

   Kåikul by ; en bildresa genom byn

Stor bild
Ögonpyrolan är en symbol för nyckelbiotopsinventeringen.

Ögonpyrolan har mycket speciella krav på sin livsmiljö. Den är därför hotad eller ovanlig och har svårt att klara sig i dagens skogslandskap (rödlistade arter). Kåikuls Bysamfällighet har därför i samråd med Skogsvårdsstyrelsen beslutat att lämna det område där Ögonpyrolan växer orört för att gynna kärlväxter, vedsvampar och lavar.
Nyckelbiotopen är gammal granskog mot Görjeån.


Läs mer om pyrolor i byn


I dag 
Kåikul med alla sina sjöar förvandlas sommartid till ett lummigt paradis som välkomnar återvändande bybor. ”När jag blir stor ska jag bo i Kåikul” har många barn hävdat men tyvärr blir inte verkligheten alltid som man drömmer.
  Sommaren1994 återinvigdes den gamla skolan som tack vare några bybors envishet restaurerats. En imponerande samling kåikulälskare deltog i festligheterna och glada skratt och folkmusik ekade över Kåikuls sjöar och ängar.

Återigen kan man dansa i Kåikul


Kåikul by
 
presentation av Eivor Auna och Birgit Larsson Auna

Kort historik:
Kåikullandet ska ha varit i Aunasläktens besittning sedan 1727 (
enl.F.Hultblad), 1750 skattade samerna Auna och Julkus för landet. Den första bebyggelsen anlades 1819 av skogssamen Mickel Andersson Auna. Han och brodern Lars brukade beta sin stora renhjord vid Aunatjärn (kartans Onatjärn) vid  Edefors. Renhjorden har även tidvis förts till bete på Kallaxheden vid Luleå. Omkring 1833 förlorade Aunasläkten nästan alla sina renar på grund av härjningar av nio vargar samt klövsjuka och renpest. Lars återställde renstammen.

Denna genuina skogssameby omvandlades med tiden till en agrar by. Besläktade familjer delade under en övergångstid sysslor mellan sig – en del bedrev renskötsel, en del jordbruk. Renskötseln som länge varit huvudnäringen var i slutet av 1950-talet i det närmaste obefintlig. Aunasläktens omtalade renhjord som under 1800-talet lär ha varit så stor att den vid höstflytt sträckte sig från Storsand till Edefors (6 km) är bortglömd sedan länge.
Skolan i Kåikul drevs t.o.m VT 1935. Byar som Krokmyran, Aspberg, Kilkok, Tjaja och Småträsk var barnrika och elevunderlaget således gott.

 Under andra världskriget stationerades luftbevakning i Kåikuls skola. Män och kvinnor från södra Sverige deltog i bevakning av luftrummet. Om denna period kan sägas att nöjeslivet i Kåikul var på topp. Gamla tiders kallvattudans fick ge vika för foxtrot till grammofon och kringresande tivolin fann det värt att stanna till i byn ett par dagar då och då. Två caféer serverade kaffe med dopp till såväl byborna som det stora antal skogsarbetare som passerade.

  Gåjkkul bildat av gåjkko  ´torka, törst 
(avledningsändelsen -l / är frekvent i samiskan).
Kåikul – samiska Gåjkkul betyder enligt ”gamla samers” översättning  ”Torkställe”. Vad man torkade i Gåjkkul kan inte utrönas av namnet. Kan det ha varit torrkött (mindre troligt enl. Petter Spik, Jokkmokk, 2003), eller var det skinn eller skohö?

Uppströms Görjeån från Kåikul räknat ligger Luvos. Namnet är en möjlig stam till luvás’ uppblött, blöt (om skinn, tyg etc), urvattnad (om kött eller fisk). Om Luvos var blötställe kan man kanske tänka sig att Gåjkkul -”Torkställe”, då användes just som torkställe  
Filip Hultblad skriver om ortnamnsidentifiering i ”Övergång från nomadism till agrar bosättning i Jokkmokks kommun”: 
”De lapska namnen ha åtminstone i äldre källor ej sällan illa uppfattats och återgivits av de i språket okunniga skrivarna”. 
 


Ortsnamnet Gåjkkul skrevs sålunda Koikul
*

1977 berättade Sundberg, Kouka för red., att Gåjkkul på gammellappska (anm. Sundbergs benämning) betydde att det var en plats där man torkade någonting.
Sundberg berättade också att när han var barn i början av seklet  hade hans familj sina renar kring Sojnakberget. Därför var kontakten tät med Kåikul. Kring 1907 minns han hur han som pojke var med på en renskillring i Kåikul på Mellansjögärdan. Varjek-Penner var en av dem som deltog. Sundberg minns att han och familjens deltagare i renskillringen övernattade på Knabben.