AUNAKERTA

Sydost om Keita vid tjärn. Vid gammal timmerhage, finns rester av häbbre. Ligger på Aunas senare vinterland. Huvudvall. Enligt sägen ska skatter där vara gömda. I detta häbbre ha de brukat förvara mycket ost, berättade Knabb-Mikas farmor.

Berättad av Mika ”Knabb-Mika” Mickelsson Auna (född 1869), för J.G Ullenius
(Anteckningar) 1931.

 Mjölkning av renkor har enligt Mika Mickelsson Auna (Knabben) förekommit inom skogslappområdet i full utsträckning under den tid, man intensivt utnyttjade de gamla renvallarna.
Vid Aunakerta fanns ett häbbre (förrådsbod byggd på låga stolpar, ájtte på samiska) som farmor kallade för vuostaaite (osthäbbret). Enligt farmor hade maddir aija (farfarsfar) Anders Larsson Auna, f 1764, detta häbbre vissa år fullt med ost. Man brukade också vid den tiden ha mjölkkaggar i kallkällor för att mjölken skulle hålla sig. I sådana kallkällor konserverade mjölkkaggar hade man sannolikt även blandat en del växtblad, t ex. jomo (syra, rumex)..
Rökeld under mjölkningen var vanlig. Rökeld för hjorden har dock varit vanlig ännu i sen tid under mygg och brunsttid. Ja, enligt Mika Mickelsson Auna, Kojkul, har det ej varit ovanligt, att man gjorde upp eldar vid hjorden även om vintern, när hjorden lämnades utan vårdare. Alltid, när hjorden lämnades ensam, var det vanligt, att en person, nämligen den äldsta, var den, som sist lämnade hjorden. Farmor brukade gå i sakta mak genom hjorden, sedan runt omkring den sakta, innan hon lämnade den
Ahkö (farmor) var under kalvningstiden ständigt i farten. Så länge hon orkade, var hon i farten så gott som både natt och dag.

Ullenius J.G. Något om renskötsel