Dans i Fjällbyn
av Arthur Landfors

Landfors        Dikt och
reportage infört i NSD
1. Det var dans i Berg-Olles gamla kök,
Karl-Mika han gned sin fiol;
ur pepparkornsögonen blicken brann
och hans ansikte sken som en
sol.

Och Berg-Olle själv han låg i
sin säng
under fällen med kuddarnas stöd;
det välvde i vågor hans mörkbruna skägg
över skjortan som flammade
röd

 Från skenet av brasan i kökets spis,
som föll över gamlingens skägg,
man såg varje kvist i stugans
golv
och var stockbredd i stugans
vägg

Där dansade fjällbyns mörkögda barn
när Mika tog upp melodin,
och nybyggardöttrar från sko-
garnas torp
med hår som kornhalm och lin.

 Men bland näbbskor, som
kippade tassande mjukt
kring golvet i shottisens takt,
drog Kilko med storväst och
rallaretag
och smorlädersstövlarnas prakt.

6. Och Mellanås-Emma var vacker och fin,
som en sång som en eld hennes kropp
där hon fördes med Kilkos arm kring sitt liv
i polkans vilda galopp

Karl-Axel från älven han stod
ner vid dörrn
och Emma var allt han såg
Och när Mika tog upp till en
shottis igen
i Karl-Axels armar hon låg.

Där utanför köket låg farstun
mörk
-det hånglats och smekts där förut-
Karl-Axel och Emma de landade där
en gång när en polka var slut.

De sutto på hyvelbänksbordets
kant,
Karl-Axel var ung och blyg;
men han kände i rus hennes
fasta barm
under klänningens hemvävda tyg.

 

 

10.Och han glömde båd himmel
och jord och allt
och att Mika tog upp till en
vals,
när han kände hur Emma sig
till honom smög
och lade sin arm kring hans
hals
 

Men i dörren stod Kilko med
hotfull blick:
"Kom hit din ljusrädda lus,
jag vill tala med dig på tu man
hand
där ute i stjärnornas ljus."

De drabbade samman på
gårdsplanens snö
som två älgar i parningens tid,
men mässingsdosan i Kilkos
hand
den avgjorde aftonens strid.

 Med inmurat öga och näsan i
blod
på brosteg Karl-Axel satt;
men med Mellanås-Emma gick
Kilkok hem
till en fäll och en kärleksnatt.